
Hejsan!
Puh, vilken vecka... Thomas insjuknade i sitt livs värsta halsfluss, och fick spenderade lite tid på en vårdcentral för att få lite antibiotika. Innan den kickade in var han inte människa. Eftersom David gått med förkylning länge så fick stackarn lämna halsprov dagen efter, som tur var har han inte streptokocker. Provet var vidrigt, men besöket på vårdcentralen var nog kul. Han charmade som vanligt lite tanter, den här gången i väntrummet. Sprang i korridorerna, trillade omkull på en gunghäst ett par gånger, undersökte alla dörrar och var allmänt nyfiken och intensiv. Förutom halsflussen som däckade pappan, så har jag haft migrän, Ellen magknip, och David lider av förtrots. Plus, det bästa av allt, det regnar. ("Jegnaj", som David säger. Och "gockaj". Alltså åskar). Så vi har varit tvungna att vara inne, vilket är vidrigt. David blir obstinat och får överskottsenergi som tas ut genom att banka på allt, söka konflikter och vara frustrerad. Nu väntar bättre väder, friskare föräldrar och lugnare tider.
Språket utvecklas hela tiden, men det fattas en del för att undvika kommunikationsproblem. Men vilket passivt ordförråd han har! Han har stenkoll. Och han babblar konstant... Senaste ordet som jag lyckas knäcka koden är "Ning", vilket naturligtvis betyder spring.
Ellen utvecklas också. Vägde henne på tre veckors dagen och hon vägde då 3480 gram och var 53 cm. Magknipet är under kontroll, återstår att kontrollera dygnsrytmen. Tycker ändå att hon är hyfsat regelbunden. Äter snabbt på natten och somnar om i egen säng, men har varit vaken en timme mitt i natten ett par nätter, vilket tär på humöret dagtid. Hon är enormt närhetstörstande, och vill helst inte ligga ensam någonstans en längre tid. Det rycker lite i mungipan på henne, och igår kom nog det första leendet. Härligt!
Dags att gå i säng! Har man tur i oturen så prickar hon i en vakenperiod i natt som sammanfaller med något spännande på tv:n!
Söndag kväll. Sara och Magnus kom med kinamat från Shanghai, vely good. David engagerade Magnus i springa-runt-stolen-dansen, och sedan fick alla det stora nöjet att kolla på Trazan och Banarne i soffan. Inte så mycket party längre i våra liv. Eller; ett annat sorts party.
Onsdag förmiddag, Thomas har halsfluss och David lider av trots. Muta i form av "chokladbollar" (jag måste vara PK enligt Thomas). Fungerade en liten stund.
Thomas och David påtar i trädgården, antibiotikan har börjat kicka in och familjen återhämtar sig.
Tanken är att maskrosor och nåt annat som vi inte vill ha - se bild nedan - ska bort.
Vad nu en sådan här sak kan heta? Ni som vet, delge oss i gästboken!
Såg ni att David hade en spade i handen på bilden ovan? Så här blev resultatet...
Davids egen hörna under syrenträdet.
Älskade ungen!
Och så lillasysters tur... sovgrisen.
Ovärderligt! Vårt andningslarm. Ingen av oss skulle nog sova särskilt bra utan det. En billig liten försäkring som ger möjlighet att ingripa och förhindra det värsta av allt.
Tre veckor Ellen. Kvällstid, värsta skriken har lagt sig när David gick i säng, lite kvalitetstid innan hon ska sova för natten.
Tar ingen napp än, blir bara arg. Någon enstaka gång lyckas hon få in den, men om Ellen får välja så är det mammas lillfinger som ska vara i munnen. Tyvärr är det en smula opraktiskt. Det går an att laga mat med en bebis på armen, men om den andra armens lilllfinger ska vara i bebisens mun så blir det genast värre.
Från idag. Hon sover.
Fick ett litet leende igår. Det här var i sömnen, säkert magknip.
Så himla lik pappa Thomas!
På väg till Marieberg för att shoppa lite.
David på gott humör!
Storbus och lillbus. En mysig stund på kvällen, David ville läsa böcker och Ellen låg och lyssnade. Gärna mer sådant!
Sista! På återseende!