Vill egentligen inte uppdatera, för jag skrattar så mycket när jag läste Thomas uppdatering så det känns som en förlust att lägga upp något nytt. Som tur är så har ni ju arkivet; kanske också kan vara kul att se på bilder från Davids första veckor? Tag gärna en tur i videoarkivet också (följ länken märkt video).
Orkar inte skriva förlossningsberättelse nu, men vi är alltså hemma igen, hela familjen. Ellen på min arm, David i sin säng, Thomas sköter hushållet och jag ska försöka ordna en sovplats åt mig själv för natten. Kan inte ta mig i och ur vår säng på ett par veckor, misstänker jag.
Slutligen några ord om miraklet Ellen. Två dygn, världstrött. Sover hur mycket som helst idag. Läkarundersökt utan anmärkning, hörseltest taget och PKU. Liten och nätt, nere på 2,6 kg och vänder hoppas vi. Liknar David, fast ett par nyanser mörkare. Långa smala fingrar och tår, en liten söt näsa och stora ögon. Jag önskade mig en mini-Thomas och tror att jag har fått en. Men vem hon liknar ligger i betraktarens ögon. Hon är sin egen, hursomhelst. Rakt igenom perfekt, vad oss anbelangar. Nu ska vi visa henne sängen och placera henne under andningslarmets trygga bevakning. På återseende!
Familjen!
Ellen i sin balja. Nummer 1558!
Öppna ögon!
Två dygn ung.
Full av hormonplior. Inte vackert, men ofarligt.
Vår allra minsta minigris.
Lite läskigt, kanske? David är en stolt storebror; klappar fint och pussar på munnen.
Hos pappa
Syskonen Adolfsson; hur ska det bli om ett år? En virvelvind och hans medkompanjon. Mamma behöver nog inte oroa sig för vikten; när ska hon hinna äta?
Blänger lite ilskt.
Lång och smal fot.... raka tår i jämförelse.