
Senast uppdaterad 08-01-21. (Omstylad 08-01-23)
Puh!
Idag möttes jag av en glad David som kom gående mot mig när jag steg in genom ytterdörren. Det kändes så bra. De senaste dagarna har varit i moll, med en bebis som inte har varit annat än sjuk. Först vaccinationer med feber som en paket på posten, sedan tand med feber som ett paket på posten, sedan magsjuka med feber, sedan en förkylning med jättehög feber och sedan diarré och kräkningar igen. Och ytterligare en tand... David har inte varit sitt vanliga spralliga överenergiska själv. Han har varit ledsen, klängig, kelig, orolig och missnöjd. Tröskeln har varit låg... I fredags eftermiddag åkte jag in med honom till jourvårdcentralen för bedömning, sedan han åter igen spytt och inte ätit på en evighet. Fick med mig honom hem i alla fall, med en uppmaning om att fortsätta peta in Alvedon och vätskersättning. Men idag är han alltså tillbaka på banan, dock alldeles för tunn och smal. Och fortfarande utan aptit. Han är ju snäll som socker, middagen idag så matade han mig med lasagne, och jag honom. Likadant igår, han matade mig med glass...
Men vi passade på att ha lite kalas i alla fall... mormor och morfar var här i lördags med en gunghäst, kläder och ett par sandaler. David var inte på topp, men uppskattade lite underhållning och var piggare då än innan och efter. Själva födelsedagen var Thomas magsjuk, och sänkt. Jag cyklade mellan jobbet och hemmet, försökte avlösa när jag kunde, men var tvungen att göra ICSI på eftermiddagen. Förmiddagen spenderade vi på öppna förskolan, säkert emot alla regler som finns att ha ett nyss magsjukt barn på ett sånt ställe, men vad ska man göra när pappan ligger utslagen och spyende på vardagsrumsgolvet?
Igår var det ettårskalas. Fyra små småttingar med sina föräldrar var här och åt lite glass. Livat, slitsamt och kul. David betraktade allt på lite avstånd, fortfarande inte på topp men ialla fall inte hysterisk. Synd att han inte fick visa sig från sin bästa sida, men de flesta vet ju hur han är när han mår bra. Kul att se så många olika personligheter, och hur fort de växer. Lilla Kalle och Edvin som var som små kycklingungar när jag senast såg dem var nu riktigt stora. Stella och Filippa är ju alltid lika söta. Svårt val för David :-).
Dags att äta lite glass med pappan!
Öppnar paket från farfar och Kicki. Det tar tid att gnaga sig igenom alla lager.
Nästa paket, från farmor.
En sköldpappa! alltid bra att ha.
Pusskalas på kalaset.
Moster Sara får ta del av pussarna också.
En gunghäst från mormor och morfar.
Gunghästen kom i en stor kartong. Stora kartonger kan man ha mycket kul med...
Trångt om utrymme.
Fullt ös på golvet. Ser ni alla fem?
Ettårskalas kanske måste firas på golvet?
Edvin, storebror Böttiger, hos pappa Björn.
Stella.
Kalle, lillebror Böttiger, äter på en legobit.
Dagen efter, frisk nog att verkligen börja undersöka sina klappar.
Försök till att få alla fem på en bild. Det var svettigt. Det hade nästan varit roligare att fotografera föräldrarna utanför bild.
Fynd på blocket, växasäng till lilla Blä. Mindre än halva priset!
Sista bilden: "bakom lås och bom".