Davids hemsida - Om bara ett par dagar är det min första julafton!

Hej igen!

Nu är det jullov! Underbart! Händelserika dagar att återberätta, vi tar det från början...

Måndag - besök hos barnmorskan. Se projekt Lillis02.

Tisdag - Thomas på arbetsintervju två på Atlas Copco. Erbjudande om jobb, på villkor att han kan börja i februari. Familjeöverläggning, klartecken. Samtal med min chef, besked om att det är möjligt att gå hem i februari.

Onsdag - Emma besöker distriksläkaren för uppföljning av hjärtrubbningarna. Information: något du får lära dig att leva med. Möjligt medicinering; betablockerare som vi gemensamt beslutar är en dum idé eftersom jag har alldeles för lågt blodtryck och puls för att må av behandlingen, eller ångestdämpande/sömntabletter för att sova och slippa fundera på att hjärtat hoppar runt i bröstkorgen. Inget vettigt alternativ i längden, och vi avskiver det också med tanke på Lillis02. Det är alltså helt ofarliga ventrikulära extraslag, som förmodligen kommer att finnas kvar för alltid. Förvärras av koffein, alkohol, sömnbrist men framför allt av infektioner och feber. Ofarliga betyder tyvärr inte att det inte är otrevligt...

Torsdag - vanlig dag!

Fredag - Thomas skriver kontrakt med Atlas Copco och är nu programvarukonstruktör med en tillsvidareanställning. Emma arbetar sista dagen innan jullovet. David är på ett alldeles strålande surt humör. Tand på G? Och sedan kom Henke, Jenny och tremänningen Isabel på besök. Och åh! så mysigt det är med en bebis... Tur att det är en (till) på gång. Världens sötaste David slutade vara rädd för Henke när kepsen kom av, och sover nu tryggt och skönt i sin säng. Vi älskar honom.

Morot är gott! Hjälper mamma att laga lins-soppa.


Myser i badet.


Nytt trick. Kryper in i byrålådan, och ut.


Pappa tog med David på cykeln, lastade av honom hos moster och morbror, skrev kontrakt och tog med honom tillbaka. Lilla Buffe sov som en gris uppför Brickebacken, medan Thomas tog av honom overallen, och en liten stund till.


Testar tomte-luvan!


Han kan stå utan stöd, till och med resa sig utan.


Emma och Isabel. Isabel är snart fyra månader, och första tremänningen. (Pappa och Henke är kusiner).


Med sin pappa Henke.


Söt!


Annika och David, Jenny och Isabel. Fullt hus.


David var först lite avvaktande, även om det var spännande med bebis.


På samma bild! Ing-Marie, varsågod!


Sista kortet för idag!