Davids hemsida - en liten sida om en liten bebis

Hipp hipp hurra!

Hej igen!

Hipp, hipp hurra! Det är Thomas födelsedag idag. Alla bussar flaggar dagen till ära, naturligtvis.

Lilla Blä och Emma har gratulerat med skönsång, snören och papper. (Något litet fanns förstås inuti också.) David som är rädd för de mesta ljud som han inte känner igen blev rädd för ljudet av saxen som krullade snöret, så det fick bli okrullade snören.

Han är rolig vår lille bebis. Först lärde han sig kräla - yippie! nu är han säkert nöjd täbkte vi. Dagen efter ställer han sig i krypställning och ska krypa istället. Fixar nästan det. Dagen efter det han han kommit på hur han ska sätta sig upp. Idag tog han tag mot en kartong i lagom höjd och reser sig upp. Det går så vansinnigt fort framåt just nu. (Och han slår sig gul och blå... har konstruerat en anti-dumhjälm i vadderad fleece). David har inte riktigt tid att prata så mycket för allt motoriskt som han ska lära sig. Det kommer nog tids nog det också. Liksom tänder.

Varmt och svettigt för liten sådana här dagar. Svårt att sova i sängen när det är nästan trettio grader i klädkammaren. Orolig sömn, grinig liten. Det gäller att ha tålamod och gott humör... Imorse vaknade han otröstlig halv sex och bara grät. Lite mjölk, ett toalettbesök, kramar och sedan tillbaka i sängen. Somnade sex, och väcktes på bättre humör halv åtta. Funderar på att ta bort 45 min sömn snart, men avvaktar och ser om de senaste dagarnas sömnproblem (lyxsömnproblem) är väderberoende eller inte. Vi är ju välsignade med god nattsömn, har lite uppvak i vargtimmen ibland, men inget som inte löses av en napp och en godnattramsa. Hoppas på ännu bättre sömn i nya lägenheten, som är svalare och där vi kan använda mörkläggningsgardin i skruttens rum.

Bara i Brickebacken....? Har en granne mittemot, med ungefär sju barn. Alla verkar ha mer eller mindre handikapp. En av dem har mer... Många nätter nu har han smitit ut på baksidan som vetter mot vårt sovrum och ylat. Som en varg. Gång på gång på gång. Eftersom öronen är mer eller mindre öppna för Davids skull, och eftersom det inte är lätt att på rak arm höra om det är vår bebis eller en ylande tonåring i trädgården som låter, så störs sömnen. Irriterande att flyga upp ur sängen, in i klädkammaren, för att mötas av en djupt sovande bebis och sedan höra ylandet utanför. Skaffa lås på dörren!!! Naturligtvis är det jättetrist för familjen själv, men har funderat på mamman och pappan inte vet vad som pågår, eftersom åtmistone hon är konstaterat döv.

Omställning väntar för familjen Adolfsson-Olsson. Snart är det Thomas som är hemma själv på dagarna, och Emma som ska dra in pengar. Moster Sara aspirerar som barnvakt på fredagarna så att Tjomme ska hinna plugga lite. Det blir säkert lite turbulent innan allt sitter, men vilket otrolig lyx det har varit att få dela den här tiden tillsammans. Har man bara råd, eller enkla vanor och inga onödiga utgifter, så rekommenderar vi det till alla som kan och vill.

En liten film som visar ett av Davids första lyckade försök att ta sig till sittande position är tillgänglig. De andra filmerna får ligga kvar ett tag till, innan nytt material är inspelat. Bilder från lek hemma, samt Davids första besök i Stadsparken. Vi cyklade dit, vilket gick jättebra. Hemfärden var tyvärr ingen rolig historia, David var trött och ledsen. Men med bättre planering från vår sida kan vi nog ta oss lite längre än runt de närmsta gårdarna snart. Stora vägar med mycket bilar och folk som rör sig är det som fungerar bäst.

Mmmm, mat ÄR gott.


Mysig bebis. Ibland får man en riktigt blöt puss!


Första gången i Stadsparken. Just nu är bebisar och barn det mest fascinerande som finns, vilket gjorde Stadsparkens plaskdamm till himlen. Håll ut, baby, nästa vecka börjar baby-cafét igen!